Det blir inte så i sommar. Jag är inte sugen.

Sitter därför och, för första gången i mitt liv, skriver på mitt CV. Har läst rätt många andras senaste åren, så jag vet ungefär hur man gör. Men jag upptäcker också att mina jobb är rätt svårdeffineriade.

Hos pappa: allt i allo på ett lantrbruk, djur, maskiner, byggnader, till och med kräftfiske

Ungdomsledare i Alingsås missionsförsamling: allt i allo i en församlings barn och ungdomsverksamhet.

ordförande för equmenia: sjukt varierat och rätt svårdeffenierat. Ledning. Teståkare för SJ. Träffa mycket folk. Nätverka. Kanske kan det enklast beskrivas som just Allt i allo i frikyrkosvängen.

ja ja. Det blir inte världens snyggaste CV. Får hoppas att någon vill ha mig ändå. Har du några bra tips på roliga jobb så hör av dig. Alla tips tas tacksamt emot

Har läst en hel del kommentarer efter det att förslaget på kyrkoledare offentliggjordes i måndags. Och har prata med rätt många också för den delen. Förmodligen lugnar det sig snart, och jämnfört med hur (s) har det så har det ju varit lugnt hela tiden.

Har reagerat på ett ord som lyfts fram, både innan och efter att förslagen offentliggjordes. Bredd. Bredd. Bredd. Det har blivit som ett mantra. Och det bekymrar mig faktiskt. Bredden verkar ibland vara ett mål i sig, istället för ett medel. 

Stavas Gemensam Framtids kallelse och uppdrag ”bredd”? Högt i tak, låga trösklar och utan väggar? Det är gott. Men det förutsätter att vi har ett tydligt fokus: tron på Jesus och viljan att följa honom. Vad ska man annars finna när man kliver över ickeexisterande trösklar och knappt ser taket där uppe i höjden. Magnus Malm har beskrivit detta i någon av sina böcker, hur en kombo av frikyrklighetens centrum och folkkyrklighetens öppenhet är vägen framåt.

Någon beskrev häromåret Gemensam Framtid som en pråm utan för. En stor skokartong. Det behövs en för och ett roder. Jag hoppas och tror att det ledarskap som väljs på kyrkokonferensen i vår, både kyrkoledare och styrelse, vill utgöra för och roder i det gemensamma arbetet. Att man bejakar bredden av församlingar och uttryck för den kristna tron som Gemensam Framtid rymmer. Men att man inte låter sig tjusas så mycket att den så kallade bredden att man låter bli att fokusera på församlingsutveckling och församlingsplanetering (i hela bredden av församlingar).

Internt i kyrkbubblan kan vi säkert verka breda, men kollar man på det utifrån så ser man en kyrka som längtar efter att människor, både i och ännu inte i kyrkan, skall få sina liv förvandlade i mötet med Jesus Kristus, och att detta möte skall ge energi att förvandla världen. En kyrka som vill forma lärjungar. Det ser nog inte så brett ut.  

Uppdraget och kallelsen har 2000 år på nacken. Tiden vi lever i är nu. Och det är Gemensam Framtids lednings viktigaste uppgift att hjälpa de församlingar som utgör Gemensam Framtid att kombinera dessa både. Att i den tid som är, nu, leva i kallelsen att klä den nakne, mätta den hungrige (matt25), göra lärjungar och döpa i faderns och sonens och den helige andes namn (matt28)

Vi är kanske inte så breda när allt kommer omkring?

Heldagsmöte idag gällande just regionerna. Igen. Känns som att massa tid går till just denna fråga. Men det är nog rimligt, för det är en viktig fråga. Om det landar bra kommer våra rörelser, equmenia och Gemensam Framtid, bli ännu bättre på att stötta de lokala föreningarna och församlingarna.

Snart helg. Det innebär Hovslätt på lördag och Vindeln på söndag. Det blir mycket tåg det

Coolt land vi bor i ändå. Vill man påverka sina riksdagsledamöter är det bara slänga iväg ett mail och be om att få träffas. Var där tillsammans med Nils Bryntesson, som bland annat driver amen.se.

Hon bjöd på kaffe och lyssnade. Och vi pratade och ställde frågor. Typ så.

Politik blir lätt alla-skyller-på-alla. Politikerna skyller på migrationsverket, migrationsverket på politikerna och polisen ”utför bara sitt jobb”. Men nog är det så ändå att politikerna är ytterst ansvariga. Så det är rimligtvis dem man skall försöka påverka. ”ja, men det är inte mitt utskott. Kontakta x och y istället” verkar vara en klassiker. Och det är klart att det måste få vara så att utskotten är specialister inom respektive område.

Jag ska ta kontakt med Tomas Enroth (s), vice ordförande i socialförsäkringsutskottet (berört utskott). Han är lämpligt nog från de mörka skogarna i Kronoberg, precis som jan. Så dialekten borde inte vara ett hinder J

För övrigt befinner sig den socialdemokrat som är ansvarig för dessa frågor, Fredrik någonting, på pappaledighet under våren. Och det verkade oklart vem som ersatte honom under perioden. Märkligt. Om jag vore oppositionsparti skulle jag jobba hårt för att slå regeringen på de områden där man är uppenbart svag, typ migration och asyl. Billström är knappast regeringens starkaste kort. Att varken (v),(s) eller (mp) tar den pucken är märkligt.

Vi lämnade över några sidor med bakgrundsinfo Nils skrivit ihop om pastor Jean. Dagen har skrivit om det, Stefan Swärd har gjort det och Öppet landskap, mfl. Om du vill läsa mer alltså.

Slås ibland av att man förväntas vara expert för att tycka till. Och jag är ingen expert. Ska jag vara tyst då? Nej, jag tror inte det. Det skulle inte bli bra. Frågade Lars Ohly (när han var på equmenias kansli) förra året hur han tänkte kring kyrkan och politiskt engagemang. Svaret blev ungefär ”ni möter hur många människor och livssituationer som helst. När ni stöter på grejer som inte fungerar som det borde, då skall ni gå till politikerna och avkräva en lösning”. Befriande sätt att se det tycker jag. Det är således okej att jag säger ”Sverige frihetsberövar människor och splittrar familjer under flera månader. Vi utvisar människor till en förväntad tortyr och förföljelse. Det är inte okej! Lös det, det är ni valda att göra”

Carina, tack för kaffet. Och tack för att Du tog dig tid att prata med oss. Lycka till i ditt uppdrag att göra Sverige till ett roligare och bättre land att leva i, för alla.

”Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag satt i fängelse, och ni besökte mig. Jag var nationslös, och fick ett nytt land att leva i”. Eller?

Både för equmenia som organisation och för mig personligen är det läge för ett ordförandebyte.

I samband med stämman kommer vi förhoppningsvis göra om equmenia från federation av tre nationella organisationer till en egen organisation som utgörs av lokala föreningar (vilket hela tiden varit fallet i praktiken, men nu hinner teorin och stadgaran ikapp). Vi kommer förhoppningsvis fatta beslut om en regionstruktur tillsammans md Gemensam Framtid, den kan du diskutera här. Diskussionerna om scoutstrukturen har förhoppningsvis nått fram till skarpt beslut. Och därtill såklart beslut om verksamhetsplan, budget mm.

Det är alltså en del kvar att göra innan 1 maj

Önskar dem lycka till och Guds välsignelse.

En första direktpassning till dem, som väl får gå via mail i veckan, lär vara att bjuda in dem till ett möte för att höra dem kring hur de ser på barn och ungdomsverksamhetens roll i församlingsutvecklingen. Man ska väl i och för sig inte ta ut valet i förskott, det är ju kyrkokonferensen som väljer, men det är ingen vild gissning att de blir valda. Så ett litet förmöte kan inte skada.

Förhoppningsvis ser de alla tre att en fungerande barn- och ungdomsverksamhet är en av nycklarna till att hjälpa, stötta och utmana församlingar till förnyelse och växt.

Att Lasse har färska erfarenheter från att leda en fungerande konfirmationsverksamhet är mycket bra! tex.

En liten fråga i relationen mellan equmenia och Gemensam Framtid är ekonomi, såklart. Men den stora frågan handlar om att visa genom exempel. De tre bör visa genom sitt eget sätt att agera och prioritera att barn och ungdomar är viktiga. Att Lasse i sitt späckade höstschema (hösten 2011) tog sig tid att vara med på Face to Face är ett bra exempel! En bra start

Återigen. Grattis! och Lycka till

Pga SJ, eller trafikverket, eller vems fel det nu är. Egentligen politikernas kanske. Och i så fall ytterst mitt som har möjlighet att rösta. ja ja. på grund av att tåget blev försenat missade jag möjligheten att visa mina färdigheter i bowlinghallen. Hamnade istället rakt in i pizza- och samtalsdelen av kvällen. 23 ledare för olika aktiviteter inom Toarps SMU mötte upp och var med i samtalet. Mycket uppmuntrande, båda att de var många, typ hälvten män/kvinnor och god spridning i ålder.

De hade en bra roll i föreningen, som jag tror tåls att fundera på för fler föreningar. Nämligen en ledar-ledare. En ledare i föreningen som helt enkelt inte är ledare i någon aktivitet utan istället ansvarig för att fixa kvällar likt den igår, retreater, fester, utbildningar och ensklida samtal för de ledare som vill. Ledar-ledaren (de kanske kallade det något annat, så häng inte upp dig på formuleringen) sitter i församlingsstyrelsen. Vilket ju blir en bra brygga mellan församling och förening. Ett bra sätt för församlingsstyrelsen att visa de ledare som finns i barn och ungdomsverksamheten att församlingen bryr sig.

Dagens tips alltså: fundera på om Din förening borde skaffa sig en ledar-ledare

När det kommer till engagemang för människor på flykt tycker jag ibland att det kan vara svårt att veta hur jag skall engagera mig. Hur mycket måste jag veta om ett ”fall” för att veta tillräckligt. Hur säkert måste jag vara för att göra något?

En sak kan Du vara helt säker på: Ingen flyr för skojs skull. Och ingen lever som gömd för att det är mysigt.

Blev påmind häromdan att jag vid kyrkokonferensen i Örebro 2010 (missionskyrkans, baptistsamfundets, metodistkyrkans och equmenias årsmöte) inför ett par tuden personer sa ungefär ”välkommna till en kyrka där det är normalare att köpa en ny Volvo än att gömma flyktingar”. Har de senaste veckorna inte behövt ompröva det uttalandet. Men har återigen kunnat glädjas åt att det inte verkar vara helt ovanligt bland människor i kyrksverige att engagera sig i asylpolitik. Det finns bra många vardagshjältar runt om i Sverige som gärna upplåter sina hem och plånböcker för människor som behöver dem.

I sverige har vi ju demokrati. Det betyder att det är folkvalda människor som stiftar lagar. Vilket också betyder att det är enkelt att påverka lagstiftningen. Det är ju bara kontakta stiftarna. På denhär bloggen finns bra tips på hur du kan göra. Gå in där, gör något, sprid åtminstone den bloggposten så att fler ser, och kanske gör något.

Kyrkan har inte patent på sunt förnuft och godhet. Så brevskrivandet gäller såklart även dig som inte skulle kalla dig själv kristen.

Förra året var det bland annat en scoutledare inom KFUK/KFUM:s scoutförbund, Martin Björgell, som fick ett av stependierna. Året innan en SMU:are som heter Anders Josefsson (som har en skön blogg om reklam och tro).

De som vinner är såklart väldigt duktiga och drivna. Men det är inga ”övermänniskor”. Det är helt vanliga människor som vill förändra världen. Sånna känner du säkert rätt många! Så gå in på ungtledarskap och nominera.

Alla som nomineras får ett samtal från stiftelsen i stil med ”hej, det är från slottet och konungens stiftelse….. Du har blivit nominerad till…..” Sen är det upp till den nominerade att välja att gå vidare i processen eller inte. Du kan alltså nominera någon för att du unnar honom/henne ett uppmuntrande samtal.

Kom igen. Gå in och nominera! Se det som ett enkelt sätt att visa att du uppskattar någon.

Var på Gudstjäsnt igår, där predikan är värd att lyssna på en gång till (vilket väl de flesta predikningar är i och för sig). Daniel Back, pastor i korskyrkan stockholm, predikade inför det nya året. Framför allt utifrån frågorna ”vad gör oss lyckliga” och ”hur flyttar jag centrum i mitt liv från mig själv till männikor min omgivning?”. Den finns här att lyssna på i efterhand.

Lite märklig känsla att börja sista terminen som ordförande för equmenia. Knappt fyra månader kvar. Och sen då? Plugga eller jobba? Vet inte, det får ge sig längre fram.

Insåg när jag satt och skrev ordföranderapport till nästa styrelsemöte att jag skriver om ungefär samma saker som för tre och ett halvt år sedan: equmenia ska jobba långsiktigt med att hjälpa/inspirera och utmana lokala föreningar och församingar så att fler av dem växer i morgon än i dag. Så att fler barn och unga får finnas med i en vettig verksamhet där de får evangeliet om Jesus Kristus presenterat på ett någorlunda begripligt sätt. Det hoppas jag att den som väljs till ordförande i slutet av april också kommer vara tjatig kring.

Jaja, gott nytt år. Hoppas att 2012 blir ett bra år för dig och din omgivning!