Andreas Carlsson (kd) tog initiativ till ett möte med ett par ungdomsorganisationer i förmiddags. För att prata bidragssystem. Såklart. Men framför allt för att prata politik i allmänhet. Vad ser vi? Vad är på tapeten i våra organisationer.
För egen del drog jag till med, föga överaskande: Asylpolitik, vapentillverkning och globala klimatförändringar. Och kom på slutet på barnfattigdomen också.
Juholt slog ju ett slag för barnfattigdomen när han var ny (eller rättare sagt emot barnfattigdom). Men det kom ju liksom lite i skuggan av alla andra diskussioner. Vilket var trist, han hade något viktigt att säga. Nu är ju den frågan fri att ta, kanske för något annat parti? Kanske är det något regeringsparti som är klokt nog att hugga den frågan. För barnfattigdom kan väl inte vara intressera (s)?
Satt i bastun igårkväll med ett par polare. Efter ett tag kom vi in på global politik, och känslan av uppgivenhet. Man får känslan av att ingen riktigt tar tag i de stora frågorna. Vi diskuterar detaljer hit och dit. Till vilken nytta, när människor svälter och jorden håller på att krascha? Vi fortsätter tillverka vapen i Sverige, trots att de förr eller senare används för att döda andra människor. Då pratar vi jobbpolitik och gömmer oss bakom så kallade liberala verderingar, istället för att konstatera att drömläget vore en värld utan vapen. Tänk om något parti skulle drivas av drömmar istället för pragmatism!
Tänk om (s) kunde jobba med global solidaritet istället för att sitta i knät på metallfacket. Efter bastusamtalet var jag rätt i gasen när ordet släpptes fritt i förmiddags, och förmodligen plockade jag inte några bonuspoäng hos kd.
Men det kanske inte var för bonuspoängen jag var där, kanske snarare för att få prata drömmar om en värld långt från den kurs vi slagit in på.
Vad gällde bidragen. Ja, som vanligt framfördes från equmenias och många andra organisationer att vi vill ha långsiktiga och tydliga regler, där långsiktig verksamhet primeras. Vi vill ha en modell som underlättar för våra föreningar och inspirerar dem att jobba vidare för ett roligare och bättre Sverige i morgon än igår.
Om de lyssnade, politikern och hans följe? Vet inte. Men det kan inte skada att då och då påminna dem om att en värld där resurserna används rättvisare, där vapen slutar bära Sveriges emblem, där barn inte är fattiga och där asylsökande behandlas som människor, vore en mycket roligare värld. För alla.
