Sitter på tåget på väg mot Hovslätts SMU, utanför jönköping. Har funderat färdigt över eftermidagens ledarsmling där, och hinner därför fundera lite kring Gemensam Framtid istället
Har läst en hel del kommentarer efter det att förslaget på kyrkoledare offentliggjordes i måndags. Och har prata med rätt många också för den delen. Förmodligen lugnar det sig snart, och jämnfört med hur (s) har det så har det ju varit lugnt hela tiden.
Har reagerat på ett ord som lyfts fram, både innan och efter att förslagen offentliggjordes. Bredd. Bredd. Bredd. Det har blivit som ett mantra. Och det bekymrar mig faktiskt. Bredden verkar ibland vara ett mål i sig, istället för ett medel.
Stavas Gemensam Framtids kallelse och uppdrag ”bredd”? Högt i tak, låga trösklar och utan väggar? Det är gott. Men det förutsätter att vi har ett tydligt fokus: tron på Jesus och viljan att följa honom. Vad ska man annars finna när man kliver över ickeexisterande trösklar och knappt ser taket där uppe i höjden. Magnus Malm har beskrivit detta i någon av sina böcker, hur en kombo av frikyrklighetens centrum och folkkyrklighetens öppenhet är vägen framåt.
Någon beskrev häromåret Gemensam Framtid som en pråm utan för. En stor skokartong. Det behövs en för och ett roder. Jag hoppas och tror att det ledarskap som väljs på kyrkokonferensen i vår, både kyrkoledare och styrelse, vill utgöra för och roder i det gemensamma arbetet. Att man bejakar bredden av församlingar och uttryck för den kristna tron som Gemensam Framtid rymmer. Men att man inte låter sig tjusas så mycket att den så kallade bredden att man låter bli att fokusera på församlingsutveckling och församlingsplanetering (i hela bredden av församlingar).
Internt i kyrkbubblan kan vi säkert verka breda, men kollar man på det utifrån så ser man en kyrka som längtar efter att människor, både i och ännu inte i kyrkan, skall få sina liv förvandlade i mötet med Jesus Kristus, och att detta möte skall ge energi att förvandla världen. En kyrka som vill forma lärjungar. Det ser nog inte så brett ut.
Uppdraget och kallelsen har 2000 år på nacken. Tiden vi lever i är nu. Och det är Gemensam Framtids lednings viktigaste uppgift att hjälpa de församlingar som utgör Gemensam Framtid att kombinera dessa både. Att i den tid som är, nu, leva i kallelsen att klä den nakne, mätta den hungrige (matt25), göra lärjungar och döpa i faderns och sonens och den helige andes namn (matt28)
Vi är kanske inte så breda när allt kommer omkring?
