Det finns ju nästan hur många människor som helst som behöver hjälp och skydd. Men det finns också nästan hur många som helst som vill hjälpa till och göra skillnad för andra.
När det kommer till engagemang för människor på flykt tycker jag ibland att det kan vara svårt att veta hur jag skall engagera mig. Hur mycket måste jag veta om ett ”fall” för att veta tillräckligt. Hur säkert måste jag vara för att göra något?
En sak kan Du vara helt säker på: Ingen flyr för skojs skull. Och ingen lever som gömd för att det är mysigt.
Blev påmind häromdan att jag vid kyrkokonferensen i Örebro 2010 (missionskyrkans, baptistsamfundets, metodistkyrkans och equmenias årsmöte) inför ett par tuden personer sa ungefär ”välkommna till en kyrka där det är normalare att köpa en ny Volvo än att gömma flyktingar”. Har de senaste veckorna inte behövt ompröva det uttalandet. Men har återigen kunnat glädjas åt att det inte verkar vara helt ovanligt bland människor i kyrksverige att engagera sig i asylpolitik. Det finns bra många vardagshjältar runt om i Sverige som gärna upplåter sina hem och plånböcker för människor som behöver dem.
I sverige har vi ju demokrati. Det betyder att det är folkvalda människor som stiftar lagar. Vilket också betyder att det är enkelt att påverka lagstiftningen. Det är ju bara kontakta stiftarna. På denhär bloggen finns bra tips på hur du kan göra. Gå in där, gör något, sprid åtminstone den bloggposten så att fler ser, och kanske gör något.
Kyrkan har inte patent på sunt förnuft och godhet. Så brevskrivandet gäller såklart även dig som inte skulle kalla dig själv kristen.
Det är en liten utmaning! Men jag skrev till Stockholms riksdagsledamöter och har redan fått svar från tre, en vill träffas kl 11 imorgon. Så det går jättebra! /Sofia